Urk

Det är ingé roligt att vara magsjuk... Jag har testat det sedan natten mellan Onsdag och Torsdag, jag vill orekommendera det!!!

Nu börjar jag äntligen komma på benen och dricker blåbärssoppa och äter korvbröd och försöker få krafterna tillbaka.

Ber att få återkomma när livet är trevligare!

Ideologins upplösning

Sitter här sent på kvällen och funderar på vad som är beständigt i tillvaron.

För tjugo år sedan var det en självklarhet att socialister var socialister, baptister baptister och papister papister. När jag växte upp var man antingen hårdrockare eller synthare. Däremellan fanns intet.

Sedan dess har västvärlden med höga knäuppdragningar joggat ut på postmodernismens gungfly. Och visst tycker jag att det är trevligt att få hitta nya gemenskaper med människor som jag inte delar åsiktsgemenskap med. En av de människor jag tycker är trevligast i den stad jag lever och verkar i är pingspastor. Teologiskt är vi inte överrens angående dopsyn, nattvardssyn, församlingssyn, delar av försoningsteologin samt pneumatologin. Men han är trevlig och vi kan be tillsammans. Det är den positiva sidan av att leva i en postmodern värld, för tjugo år sedan hade vi inte pratat med varandra.

Den negativa sidan är den värdenihilism som breder ut sig. Man kan faktiskt inte vara Lutheran och baptist på samma gång, lika lite som man kan vara moderat och vänsterpartist! Självklart skall vi samarbeta, självklart skall vi söka gemensamma vägar, självklart skall vi be tillsammans. Men vi tänker inte likadant kring viktiga teologiska frågor som dop, nattvard och församling. Det vore förljuget att låtsas något annat!

Jag tror av hela mitt hjärta att framtiden för kyrkan (alla kyrkor) är att sluta kompromissa i åsiktsfrågor och istället söka en bönegemenskap som inbegriper en mångfald av traditioner. Från de romerska tidebönerna till karismatiskt tungotal, från gungande gospelinspirerad lovsång till Shartauanska psalmer. Om vi som Kristi kropp kan omfamna denna gemenskap i Anden och fortfarande stå för att vi inte är överrens i ett antal sakfrågor - då har ekumeniken en framtid. Om vi försöker bli så lika varandra som möjligt då missar vi vad Paulus talar om när han säger:

Kroppen består inte av en enda del utan av många.Om foten säger: "Jag är ingen hand, jag hör inte till kroppen", så hör den likafullt till kroppen.Och om örat säger: "Jag är inget öga, jag hör inte till kroppen", så hör det likafullt till kroppen.Om hela kroppen var öga, vad blev det då av hörseln? Om allt var hörsel, vad blev det då av luktsinnet?

Men nu har Gud gett varje enskild del just den plats i kroppen som han ville. (1 Kor 12:15-18)

Jag inspireras ofta av detta som ekumen; vi skall inte sträva efter en åsiktsgemenskap - vi skall sträva efter en bönegemenskap! Jag ler fortfarande när jag tänker på hur jag ringde och gratulerade min vän pingstpastorn till hans nyfödda barn och trosvisst deklarerade att jag bokat kyrkan för barndop - varpå han skrattade gott! Det är ekumenik - att vara överens om att inte vara överens!

Den totala förvirringen

Oups... Jag trodde att jag förstod mig på datorer, men lyckades ändå på något sätt radera två blogginlägg... Får väl se till att skriva nya istället:-)