När tungan slinter

Har tittat på den gode Baracks edgång som president för det stora landet i väster...

Tycker lite synd om karln - detta är förmodligen en av de största och mest fantastiska tillfällen i hans liv. Domaren ifrån högsta domstolen skall stava före och säga: "I (state your name) do solemnly swear that I will faithfully execute the Office of President of the United States..." Men den gode domaren vänder på orden och förestavar: "... that i will execute faithfully the Office..." Lite förvirring uppstår och lätt mumlande svärs Barack Obama in som president. Vill man vara riktigt kinkig så tror jag att man kan hävda att han inte är president eftersom han inte tog eden korrekt (kom ihåg var ni läste det först!).

Jag är tacksam att jag inte behöver förestava en text inför i princip hela världens TV-tittare. Men även i min lilla kyrkliga ankdamm kan det bli lite tokigt ibland.

Jag skulle för många år sedan läsa evangelietexten på första advent i en fullsatt kyrka. I texten ingår passagen "ni skall gå bort till byn där borta och ni skall hitta en fåle en åsninnas föl..." Jag har alltid tyckt att den raden är lite tungvrickande. Så med inlevelse läser jag: "ni skall gå bort till byn därborta och ni skall fi**a en håle" Konfirmanderna började skruva på sig, men jag läste vidare som om inget hade hänt så de bröt aldrig ihop fullständigt - men lite fnittriga var de allt!

En kollega skulle läsa en text från Lukas evangelium och proklamerar trosvisst: "Upplyft era hjärtan till Gud och hör dagens heliga evangelium, så skriver evangelusken likas..." Eh... va?!?

Ett brudpar kommer fram till altaret där jag står och väntar, brudgumen står på fel sida om bruden och under den inledande psalmen böjer jag mig fram och viskar till honom du står på fel sida... Varpå brudgumen tar ett gigantiskt kliv över altarringen och ställer sig bredvid mig... Lite svårt att vara diskret efter det...

Under en samling vid krubban med en grupp dagisbarn säger jag med min allra mest pedagogiska röst: "nu alla barn, några dagar senare kom några till på besök, de hade guld rökelse och myrra med sig... är det någon som vet vilka de var?" En femåring säger på bred halländska: "det var de tre fesne (slang; fisiga/dåliga) männen" Jag fnittrar nästan till men lyckas behärska mig. Denna behärskning brister dock när hans kompis bestämt, högt och tydligt hävdar "det heter ju inte de tre fesne männen - det heter de tre vesne (vissna) männen". Tillsammans med hela kyrkan bryter jag ihop och skrattar så jag gråter... Jag vill fortfarande få tag på ett videoband från den här gudstjänsten, jag såg nog att det fanns föräldrar som filmade...

Allra värst är dock en kollega som inför nattvardsgången får totalt hjärnsläpp när hon skall säga "vi firar idag mässa med obrutet duklag" och istället säger: "vi firar idag mässa med avbrutet samlag". Eh... ja det hjärtat är fullt av o.s.v.

Rallykantorn påstår att jag sagt fler konstigheter - men hon har fel fel fel!!!

För ordningens skull vill jag också påpeka att ingen av de nämnda prästerna ovan är arbetskamrater till mig för närvarande!

Håll tungan i rätt mun!

/Rev.D

Städa eller tvätta?

På min diskbänk står det alltid lite disk, TV-bordet är fullt av tidningar och gamla reklamblad och nyss satte jag kopplet på en dammråtta medan hunden förvånat tittade på! Okej, det där sista var en överdrift - men nog är det lite ostädat i lägenheten!

Och så igår stod jag i tvättstugan i princip hela dagen! Jag tvättade, manglade och strök med Winnerbäck och Dixie Chicks i öronen och ett leende på läpparna. Jag kände mig effektiv, duktig - ja kanske rentav lycklig! Tvätt är så bra! Man ser direkt att man får något gjort! När jag tömmer tvättkorgen så ser jag direkt att den blir tom. När jag stoppar tvätten i maskinen så ser jag direkt att tvättpåsen blir tom. När jag... ja, ni börjar kanske förstå min poäng här! Att tvätta är kul eftersom man märker en skillnad före och efter! Till skillnad från det här med att diska och städa lite varje dag...

Jag är en sån sucker för kickar! Precis som resten av min generation antar jag... Om jag inte får en påtaglig och direkt belöning är det svårt att få mig att göra något överhuvudtaget!

Tålamod är en dygd - det är plikttrogenhet också! Jag har tyvärr allt för lite av de varorna... Om jag tycker något är roligt eller utmanande så är jag som en liten ettrig terrier, ivrig att vara med, hjälpa till, styra upp - ett under av engagemang och entusiasm helt enkelt! Men när något är tråkigt och lätt då blir jag som tjuren Ferdinand på julafton - vill du förflytta mig så får du skaffa fram en liten vagn!

Jag kanske skall ta tag i det där i mitt liv... lite iallafall. Kanske skriva in en städdag i kalendern? Bli lite mer plikttrogen och strävsam. Jaaa... det är ju en tanke - får se om jag känner för det...

Puss på era flitiga fingrar!

/RevD

Guds stad

Har haft the bassman på besök ikväll och vi har käkat lite och tittat på film. Efter att vi sett filmen vi tänkt se satte vi på min absoluta favoritfilm alla kategorier - Guds stad (Citade de deus).

Har du inte sett detta mästerverk så skynda dig genast åstad och hyr, köp, sno, låna eller fixa något annat sätt att skivan till din DVD-spelare!

Filmen är en verklighetsbaserad och oerhört brutal skildring av några unga människors uppväxt i ett av Rio de Janeiros slumområde som kallas Guds stad. Utan att avslöja handlingen allt för mycket så slutar filmen med att några knattar, låg- och mellanstadiebarn springer bort ifrån kameran på barns vis. Det som lämnar en klump i magen är att de alla är beväpnade och diskuterar, också detta på barns vis, vilka de skall mörda för att ta över knarkhandeln i favelan...

Filmen är som sagt verklighetsbaserad och varje gång jag ser den så påminns jag om att verkligheten i Rio eller Sao Paolo eller Mogadishu eller någon annan förtvivlad kåkstad är likadan idag. Just nu, medan jag sitter och skriver detta i min trygga lägenhet med min underbara jycke sovande och snarkande bredvid mig, kämpar barn för sin överlevnad. Vissa genom att stjäla, vissa genom att mörda och sälja droger, åter andra genom att sälja sina kroppar!

Det är allt för många av oss i den rika västvärlden som inte gör tillräckligt för att stoppa alla dessa barns helvete! Min vän Rallykantorn är ett föredöme som engagerat sig enormt mycket för ECPAT (www.ecpat.se). Genom sin insats har hon hindrat barn från att bli utnyttjade sexuellt - det är stort, större än vad de flesta av oss förstår när vi lullar runt och livet går sin gilla gång!

Jag vill uppmana dig att hitta något att tro på, något att brinna för!   Försök förändra världen - ingen kan göra allt, men alla kan göra något!!! Försök lyfta blicken bortom din egen horisont - om inte annat kan du ge pengar varje månad åt någon organi-sation du  tror på - kan du inte ge pengar så kanske du kan ge tid!

Det är faktiskt så enkelt - barn svälter, barn mördas och barn våldtas medan du läser detta! Tänker du göra något eller tänker du låtsas som om du inget visste?

Uppfordrande pussar!

/Rev.D

Spökstäder

Idag fick jag reda på att det i Kansas, USA finns spökstäder.

När jag tänker mig en spökstad så tänker jag mig en western-liknande dammig trästad som sedan många år är övergiven  av sina innevånare.

I själva verket definierar Kansanerna (Kansoserna?) en spökstad som en stad utan postkontor...

Se där... det är ju också en definition...

Isådana fall har vi väldigt många spökstäder i vårt avlånga land! Sedan ganska många år lever vi ju i ett post-postsamhälle...

Jag tyckte det där var lite fyndigt men sen tänkte jag ett steg till... kanske är definitionen inte så dum. Ett postkontor är ju en stads kommunikation med omvärlden, utan kommunikation med omvärlden blir staden i någon mening övergiven även om några människor bor kvar!

Kanske är det så med oss människor också! Utan vänner som finns nära, familj som bryr sig - utan någon att älska, bry sig om och kommunicera med blir man ganska snart lite spöklik.

Så - jag hopppas att du har någon att älska - det gör dig till en mer hel människa! Har du ingen att älska så får du leta upp någon, en kompis, din fru/man, någon som du kan ge den kärlek som kommer att få dig att växa som levande människa.

Med reklamens ord: Älska mer!

/Rev.D

Back in black!

Man skall inte låta bli att uppdatera sin blogg så här! Det är ju jättelängesen jag skrev något! Jag kan väl iochförsig skylla på att jag inte haft tillgång till dator under julhelgen och sen har jag passat på att fira in 2009 med en ordentlig influensa - därav min underlåtenhet att sätta virituella fotspår i tillvaron!

Så - julen. Julen var väl... Ok... man skall inte klaga. Fast det är lite frustrerande när ens åldrande föräldrar inte förstår att man är trettiofem och inte sjutton. Jag insåg dock att jag saknar platsen där jag har mina rötter mer än jag anat eller möjligen velat erkänna tidigare.

Annars var julens  behållning när sonen bestämde att han skulle vara tomte. För att kunna vara det måste man ju ha ett skägg, en sax, kopieringspapper och lite silvertejp! Han är ett geni den pojken!

Jag vill önska dig som läser denna blogg ett gott nytt år, må din väg gå dig till mötes och må vinden var din vän!

För övrigt anser jag att alla som skrämmer min hund med raketer borde få en kinapuff i näsan!!! Raketer får man skjuta mellan 23.45 den trettioförsta och 00.15 den första. Nu är det den fjärde januari och det smällen fortfarande!

Puss på er!

/Rev.D