När tungan slinter

Har tittat på den gode Baracks edgång som president för det stora landet i väster...

Tycker lite synd om karln - detta är förmodligen en av de största och mest fantastiska tillfällen i hans liv. Domaren ifrån högsta domstolen skall stava före och säga: "I (state your name) do solemnly swear that I will faithfully execute the Office of President of the United States..." Men den gode domaren vänder på orden och förestavar: "... that i will execute faithfully the Office..." Lite förvirring uppstår och lätt mumlande svärs Barack Obama in som president. Vill man vara riktigt kinkig så tror jag att man kan hävda att han inte är president eftersom han inte tog eden korrekt (kom ihåg var ni läste det först!).

Jag är tacksam att jag inte behöver förestava en text inför i princip hela världens TV-tittare. Men även i min lilla kyrkliga ankdamm kan det bli lite tokigt ibland.

Jag skulle för många år sedan läsa evangelietexten på första advent i en fullsatt kyrka. I texten ingår passagen "ni skall gå bort till byn där borta och ni skall hitta en fåle en åsninnas föl..." Jag har alltid tyckt att den raden är lite tungvrickande. Så med inlevelse läser jag: "ni skall gå bort till byn därborta och ni skall fi**a en håle" Konfirmanderna började skruva på sig, men jag läste vidare som om inget hade hänt så de bröt aldrig ihop fullständigt - men lite fnittriga var de allt!

En kollega skulle läsa en text från Lukas evangelium och proklamerar trosvisst: "Upplyft era hjärtan till Gud och hör dagens heliga evangelium, så skriver evangelusken likas..." Eh... va?!?

Ett brudpar kommer fram till altaret där jag står och väntar, brudgumen står på fel sida om bruden och under den inledande psalmen böjer jag mig fram och viskar till honom du står på fel sida... Varpå brudgumen tar ett gigantiskt kliv över altarringen och ställer sig bredvid mig... Lite svårt att vara diskret efter det...

Under en samling vid krubban med en grupp dagisbarn säger jag med min allra mest pedagogiska röst: "nu alla barn, några dagar senare kom några till på besök, de hade guld rökelse och myrra med sig... är det någon som vet vilka de var?" En femåring säger på bred halländska: "det var de tre fesne (slang; fisiga/dåliga) männen" Jag fnittrar nästan till men lyckas behärska mig. Denna behärskning brister dock när hans kompis bestämt, högt och tydligt hävdar "det heter ju inte de tre fesne männen - det heter de tre vesne (vissna) männen". Tillsammans med hela kyrkan bryter jag ihop och skrattar så jag gråter... Jag vill fortfarande få tag på ett videoband från den här gudstjänsten, jag såg nog att det fanns föräldrar som filmade...

Allra värst är dock en kollega som inför nattvardsgången får totalt hjärnsläpp när hon skall säga "vi firar idag mässa med obrutet duklag" och istället säger: "vi firar idag mässa med avbrutet samlag". Eh... ja det hjärtat är fullt av o.s.v.

Rallykantorn påstår att jag sagt fler konstigheter - men hon har fel fel fel!!!

För ordningens skull vill jag också påpeka att ingen av de nämnda prästerna ovan är arbetskamrater till mig för närvarande!

Håll tungan i rätt mun!

/Rev.D