Funderingar kring plastsyskon

Jag satt med min kloke, vackre, charmige och alltigenom underbare son kring det faktum att min nya kärlek innehåller ett antal kloka, vackra, charmiga och likaledes underbara barn…

- Å vad glad jag blir, jag har ju alltid önskat mig syskon. Sonen bubblar av glädje och de positiva sakerna radas upp som ett pärlband av glädje…

Så plötsligt stannar han upp…

- Men du pappa…

- Ja, svarar jag lite orolig över vad som skall komma.

- Den där tvååringen… kommer hon att äta upp mina leksaker? Jag har hört av mina klasskompisar att såna där små gör det…

Jag ser för min inre syn hur sonen är lite rädd att lilljäntan skall tugga i sig LEGObitar och knapra lite lätt i kanten på favoritspelet Amped3… Jag lugnar honom med att hon nog mest dricker välling och att man ju faktiskt kan lägga saker så att hon inte når dem…

Tysta funderar vi vidare – sonen lugnad, jag fylld av tillförsikt. Det känns skönt att vi båda ser framtiden an – en framtid fylld av

Glädje!

Kärlek!

Puss på er!

/Rev.D

disclaimer: flickan på bilden har överhuvudtaget inget med något att göra… googlade fram henne för att illustrera Sonens rädsla. Men visst ser hon lite skräckinjagande ut där hon gluffsar i sig en blackberry!

Lycklig…

Just nu studsar jag runt i ett lyckoland med bilden av min älskade på näthinnan och ljudet av Hennes röst ständigt i mitt öra…

För bara två månader sen var jag trött, less och tänkte att jag fått en otroligt kass deal i livet… Nu tänker jag att två liv blivit beredda under lång tid för att nu äntligen få stråla samman till något fantastiskt vackert.

Jag noterade när jag gick på stan att det inte finns någon som är så vacker som Hon, verkligen ingen! När jag pratar med Henne så känns det som om det inte bara är prat – det är ett möte mellan själar! Jag älskar Henne så! Och det bästa är att kärleken är besvarad! Hon tycker om mig också! Ibland stannar jag upp och ler, bara ler över den tanken – Hon älskar mig också!

Och det bästa är att mitt i allt detta förälskelsepjoller och rosa moln och fluff så känner jag mig trygg, lugn och fylld av tillförsikt. Jag har hittat någon att dela livet med – ett långt och lyckligt liv!

Puss på er!

/Rev.D

Jag vill inte sova i en snödriva!

Jag åker till kungliga huvudstaden om fyrtiofyra timmar… Jag skall till att börja med besöka SysterYster och hon har hotat mig med att jag får sova i en snödriva om jag inte nämner henne i min blogg…

SysterYster – concider yourself nemnd!!!

Just nu befinner jag mig i en virvelvind som jag hoppas aldrig ska ta slut! Endast vid ett tillfälle tidigare i mitt liv har jag råkat på en sådan tvillingsjäl som jag hittat nu! YES, mina damer och herrar, Rev. D´s singeldagar är förhoppningsvis, snart ett minne blott!

Hon är så mycket, hon är så vacker, hon är så klok, hon är så rolig, hon är så… jaaa… inte hade man väl väntat sig att man vid mogna trettiofem kollrar runt som en förvirrad fjortis.

Men mitt i denna virvel, mitt i denna känslostorm känner jag ett sånt lugn, en sån trygghet – Gud är i sanning god!

Idag är det askonsdag, fastan inleds – men jag får skriva mer om det en annan dag.

Nu skall jag bara sitta på en stol, räkna timmar och le fånigt!

Puss, men bara på en av er!

/Rev.D

Som´tangs wrong in da house!

Har precis suttit och tittat på en av min favoritserier; House på fyran. Nu ikväll upptäckte jag en sak som jag inte lagt märke till tidigare! Var finns alla sjuksköterskor, undersköterskor, läkarsekreterare och sjukgymnaster? Jag är absolut ingen expert på sjukvårdsvärlden, de enda erfarenheter jag har är ifrån de tillfällen jag själv behövt vård eller de tillfällen då jag besökt församlingsbor eller deras efterlevande på sjukhuset. Efter ett snabbt överslag i hjärnan så kommer jag fram till att det går ungefär fem av ovan nämnda yrkeskategorier på en läkare... Så var är de i House? Idag saknade Dr. House iofs. sitt team - men detta team består ju i ärlighetens man också av läkare! Jag har svårt att tänka mig att bara läkare skulle kunna driva ett sjukhus utan sköterskor, arbetsterapeuter, vaktmästare, administratörer o.s.v. Summa summarum; om du blir sjuk kom inte till Dr. House´s sjukhus - du får en schysst diagnos, men din säng blir aldrig bäddad och du får ingen mat - så du dör ändå!

I min värld är det ofta så att prästen hamnar i centrum, även om vi i min församling aktivt försöker undvika prästcentrering så mycket som möjligt...

För seriöst, hur usla skulle inte gudstjänsterna vara utan min Rallykantor och hennes kollega? Hur uttråkade och förvirrade skulle inte konfirmanderna vara utan Djungelrockaren... Hur mycket skulle jag får gjort om jag var tvungen att svara i pastorsexpeditionens  telefon varje dag mellan tio och två? Och om jag hade hand om ekonomin hade vår församling gått i konkurs inom ett år och jag hade blivit lynchad vid första månadsskiftet när kollegorna upptäckt att de inte fått någon lön...

Det finns massor som jag som präst inte kan - men det är inte det som är poängen! Poängen är att två människor som jobbar tillsammans inte arbetar tvåhundra procent, snarare tvåhundrafemtio! Allting blir ju så mycket roligare och bättre om man har någon att bolla med i ett arbete där man kan bidra med sina respektive kompetenser! Jag trivs allra bäst när jag får arbeta med människor som kan andra saker än mig och när dessa människor respekterar den kunskap jag har.

Så är det nästan alltid där jag jobbar nu och därför går jag till jobbet nästan varje morgon med ett leende på läpparna!

Samarbetande pussar!

/Rev.D

Om jag vore en frukt...

Så vore jag tydligen en Pommelo...  Bilden togs under trevliga omständigheter hos Murtas där "the omoralisk schlager-festival" betittades. Jag är faktiskt inte helt missnöjd den här gången! En av låtarna hade ju ett riktigt gitarrsolo, det tror jag faktiskt inte att jag någonsin hört i dessa paljettprydda och discodängande sammahang?!?Countrygänget hade ju dessutom de bästa sångrösterna på länge... 

Annars måste jag säga att dagen har varit lite småbitter... Alla hjärtans dag och det enda mess jag fick var från en fantastisk vän som upplyste mig om att hennes man är fantastisk (vilket han iofs. är!)

Men ändå?!? Hur svårt skall det vara att hitta en flicka som är snygg, smart, rik och hungrig? Det sista beroende på att jag tycker så mycket om att laga mat!

Nåja, jag tror fortfarande att jag är på väg mot en ny vår - imorgon är det jobb och sen skall kroppen späkas i lite innebandyövningar. Å så vältränad jag kommer att bli!

Fruktiga pussar (fruktade pussar?!?)

/Rev.D

Reflektioner kring en glasspinne...

Jag köpte mig en vaniljglasspinne, ett något annorlunda beslut med tanke på att termometern stod på -20 grader... Vet inte varför, jag blev helt enkelt sugen!

När jag står där med glassen i min hand börjar jag av en ren händelse läsa innehålls-deklarationen. Det stod: glukos-fruktossirap, natriumkarboxi-metylcellulosa, mono- och diglycerider av fettsyror, sojalecitin, vasslepulver och färgämnen.

Glass är gjord av socker, ägg och mjölk (eller grädde)! Ingen av dessa ingredienser fanns i min glasspinne, inte heller såg man röken av någon vanilj! Jag hade med andra ord köpt en vaniljglass som varken innehöll vanilj eller glass!!!

Är inte det ett vittnesbörd om vår tid? If you can´t make it - fake it!

Jag är ärligt talat lite less på allting som inte är äkta! Jag är less på alla som är inkonsekventa i tanke och tal. Jag är så förtvivlat less på förytligande och snuttifierande!

Kan vi inte försöka ha den hedern som mänsklighet att vi inte kallar något för vaniljglass som varken innehåller vanilj eller glass? Även om det råkar se ut som vaniljglass och smaka precis som vaniljglass så är det ju inte vaniljglass...

Kan vi inte försöka ha den hedern som mänsklighet att vi iallafall försöker se igenom ytan och se djupet hos människor och idéer?  Då tror jag att allas våra liv skulle få mer glädje och mer mening, inte bara ytliga kickar av något som smakar gott men egentligen inte är äkta!

Besvikna pussar

/Rev.D

P.S Ben and Jerry´s däremot - It´s the shiiiit!!! Den glassen får innehålla hur mycket färgämnen som helst jag äter den ändå! D.S.

P.S.II Den som kan förklara för mig vad natriumkarboximetyl-cellulosa är, samt övertyga mig om att jag inte kommer att dö om jag får det i mig vinner ett fint pris! fortf. D.S.

Meh... så bra det kan gå :-D

Förmiddagen idag har ägnats åt att leka verkstad... Jag är inte extremhändig - men jag är lite intresserad, och dessutom för snål för att lämna bilen till verkstad! Om jag lämnar in bilen så kostar det massor och jag lär mig inget - om jag gör det själv så lär jag mig hela tiden nya saker - och att lära är att leva!

Normalt sett tänker jag att en reparation alltid tar dubbelt så lång tid! Skall man byta en vattenpump och räknar med att det tar fyra timmar, så tar det som regel åtta. Vad gäller bilar så brukar allting alltid vara besvärligt, oåtkomligt och fastrostat!

Vis av erfarenheten hade jag den här dagen vikt åt att byta bromsbeläggen fram. Rullade med en lätt negativ inställning in hos min vän plastdisponenten och tog mig an mitt dagsverke. Döm av min förvåning när jag tvåochenhalv timme senare rullar ut igen med fungerande och fräscha bromsar... Allt gick som på räls, bultarna satt hårt, men inte så att de inte gick att lossa. Beläggens placering i bromsoket var komplicerad, men inte obegriplig. Alla verktyg jag behövde fanns på plats och allt jag behövde skruva i gick att komma åt relativt enkelt!

Tänk så nöjd man kan vara när man får saker gjorda på kortare tid än vad man hade tänkt! Nu har jag ju flera timmar över och kan passa på att städa och diska lite!

Mekaniska pussar på er!

/Rev. D