Funderingar kring plastsyskon

Jag satt med min kloke, vackre, charmige och alltigenom underbare son kring det faktum att min nya kärlek innehåller ett antal kloka, vackra, charmiga och likaledes underbara barn…

- Å vad glad jag blir, jag har ju alltid önskat mig syskon. Sonen bubblar av glädje och de positiva sakerna radas upp som ett pärlband av glädje…

Så plötsligt stannar han upp…

- Men du pappa…

- Ja, svarar jag lite orolig över vad som skall komma.

- Den där tvååringen… kommer hon att äta upp mina leksaker? Jag har hört av mina klasskompisar att såna där små gör det…

Jag ser för min inre syn hur sonen är lite rädd att lilljäntan skall tugga i sig LEGObitar och knapra lite lätt i kanten på favoritspelet Amped3… Jag lugnar honom med att hon nog mest dricker välling och att man ju faktiskt kan lägga saker så att hon inte når dem…

Tysta funderar vi vidare – sonen lugnad, jag fylld av tillförsikt. Det känns skönt att vi båda ser framtiden an – en framtid fylld av

Glädje!

Kärlek!

Puss på er!

/Rev.D

disclaimer: flickan på bilden har överhuvudtaget inget med något att göra… googlade fram henne för att illustrera Sonens rädsla. Men visst ser hon lite skräckinjagande ut där hon gluffsar i sig en blackberry!

Lycklig…

Just nu studsar jag runt i ett lyckoland med bilden av min älskade på näthinnan och ljudet av Hennes röst ständigt i mitt öra…

För bara två månader sen var jag trött, less och tänkte att jag fått en otroligt kass deal i livet… Nu tänker jag att två liv blivit beredda under lång tid för att nu äntligen få stråla samman till något fantastiskt vackert.

Jag noterade när jag gick på stan att det inte finns någon som är så vacker som Hon, verkligen ingen! När jag pratar med Henne så känns det som om det inte bara är prat – det är ett möte mellan själar! Jag älskar Henne så! Och det bästa är att kärleken är besvarad! Hon tycker om mig också! Ibland stannar jag upp och ler, bara ler över den tanken – Hon älskar mig också!

Och det bästa är att mitt i allt detta förälskelsepjoller och rosa moln och fluff så känner jag mig trygg, lugn och fylld av tillförsikt. Jag har hittat någon att dela livet med – ett långt och lyckligt liv!

Puss på er!

/Rev.D

Jag vill inte sova i en snödriva!

Jag åker till kungliga huvudstaden om fyrtiofyra timmar… Jag skall till att börja med besöka SysterYster och hon har hotat mig med att jag får sova i en snödriva om jag inte nämner henne i min blogg…

SysterYster – concider yourself nemnd!!!

Just nu befinner jag mig i en virvelvind som jag hoppas aldrig ska ta slut! Endast vid ett tillfälle tidigare i mitt liv har jag råkat på en sådan tvillingsjäl som jag hittat nu! YES, mina damer och herrar, Rev. D´s singeldagar är förhoppningsvis, snart ett minne blott!

Hon är så mycket, hon är så vacker, hon är så klok, hon är så rolig, hon är så… jaaa… inte hade man väl väntat sig att man vid mogna trettiofem kollrar runt som en förvirrad fjortis.

Men mitt i denna virvel, mitt i denna känslostorm känner jag ett sånt lugn, en sån trygghet – Gud är i sanning god!

Idag är det askonsdag, fastan inleds – men jag får skriva mer om det en annan dag.

Nu skall jag bara sitta på en stol, räkna timmar och le fånigt!

Puss, men bara på en av er!

/Rev.D

Som´tangs wrong in da house!

Har precis suttit och tittat på en av min favoritserier; House på fyran. Nu ikväll upptäckte jag en sak som jag inte lagt märke till tidigare! Var finns alla sjuksköterskor, undersköterskor, läkarsekreterare och sjukgymnaster? Jag är absolut ingen expert på sjukvårdsvärlden, de enda erfarenheter jag har är ifrån de tillfällen jag själv behövt vård eller de tillfällen då jag besökt församlingsbor eller deras efterlevande på sjukhuset. Efter ett snabbt överslag i hjärnan så kommer jag fram till att det går ungefär fem av ovan nämnda yrkeskategorier på en läkare... Så var är de i House? Idag saknade Dr. House iofs. sitt team - men detta team består ju i ärlighetens man också av läkare! Jag har svårt att tänka mig att bara läkare skulle kunna driva ett sjukhus utan sköterskor, arbetsterapeuter, vaktmästare, administratörer o.s.v. Summa summarum; om du blir sjuk kom inte till Dr. House´s sjukhus - du får en schysst diagnos, men din säng blir aldrig bäddad och du får ingen mat - så du dör ändå!

I min värld är det ofta så att prästen hamnar i centrum, även om vi i min församling aktivt försöker undvika prästcentrering så mycket som möjligt...

För seriöst, hur usla skulle inte gudstjänsterna vara utan min Rallykantor och hennes kollega? Hur uttråkade och förvirrade skulle inte konfirmanderna vara utan Djungelrockaren... Hur mycket skulle jag får gjort om jag var tvungen att svara i pastorsexpeditionens  telefon varje dag mellan tio och två? Och om jag hade hand om ekonomin hade vår församling gått i konkurs inom ett år och jag hade blivit lynchad vid första månadsskiftet när kollegorna upptäckt att de inte fått någon lön...

Det finns massor som jag som präst inte kan - men det är inte det som är poängen! Poängen är att två människor som jobbar tillsammans inte arbetar tvåhundra procent, snarare tvåhundrafemtio! Allting blir ju så mycket roligare och bättre om man har någon att bolla med i ett arbete där man kan bidra med sina respektive kompetenser! Jag trivs allra bäst när jag får arbeta med människor som kan andra saker än mig och när dessa människor respekterar den kunskap jag har.

Så är det nästan alltid där jag jobbar nu och därför går jag till jobbet nästan varje morgon med ett leende på läpparna!

Samarbetande pussar!

/Rev.D

Om jag vore en frukt...

Så vore jag tydligen en Pommelo...  Bilden togs under trevliga omständigheter hos Murtas där "the omoralisk schlager-festival" betittades. Jag är faktiskt inte helt missnöjd den här gången! En av låtarna hade ju ett riktigt gitarrsolo, det tror jag faktiskt inte att jag någonsin hört i dessa paljettprydda och discodängande sammahang?!?Countrygänget hade ju dessutom de bästa sångrösterna på länge... 

Annars måste jag säga att dagen har varit lite småbitter... Alla hjärtans dag och det enda mess jag fick var från en fantastisk vän som upplyste mig om att hennes man är fantastisk (vilket han iofs. är!)

Men ändå?!? Hur svårt skall det vara att hitta en flicka som är snygg, smart, rik och hungrig? Det sista beroende på att jag tycker så mycket om att laga mat!

Nåja, jag tror fortfarande att jag är på väg mot en ny vår - imorgon är det jobb och sen skall kroppen späkas i lite innebandyövningar. Å så vältränad jag kommer att bli!

Fruktiga pussar (fruktade pussar?!?)

/Rev.D

Reflektioner kring en glasspinne...

Jag köpte mig en vaniljglasspinne, ett något annorlunda beslut med tanke på att termometern stod på -20 grader... Vet inte varför, jag blev helt enkelt sugen!

När jag står där med glassen i min hand börjar jag av en ren händelse läsa innehålls-deklarationen. Det stod: glukos-fruktossirap, natriumkarboxi-metylcellulosa, mono- och diglycerider av fettsyror, sojalecitin, vasslepulver och färgämnen.

Glass är gjord av socker, ägg och mjölk (eller grädde)! Ingen av dessa ingredienser fanns i min glasspinne, inte heller såg man röken av någon vanilj! Jag hade med andra ord köpt en vaniljglass som varken innehöll vanilj eller glass!!!

Är inte det ett vittnesbörd om vår tid? If you can´t make it - fake it!

Jag är ärligt talat lite less på allting som inte är äkta! Jag är less på alla som är inkonsekventa i tanke och tal. Jag är så förtvivlat less på förytligande och snuttifierande!

Kan vi inte försöka ha den hedern som mänsklighet att vi inte kallar något för vaniljglass som varken innehåller vanilj eller glass? Även om det råkar se ut som vaniljglass och smaka precis som vaniljglass så är det ju inte vaniljglass...

Kan vi inte försöka ha den hedern som mänsklighet att vi iallafall försöker se igenom ytan och se djupet hos människor och idéer?  Då tror jag att allas våra liv skulle få mer glädje och mer mening, inte bara ytliga kickar av något som smakar gott men egentligen inte är äkta!

Besvikna pussar

/Rev.D

P.S Ben and Jerry´s däremot - It´s the shiiiit!!! Den glassen får innehålla hur mycket färgämnen som helst jag äter den ändå! D.S.

P.S.II Den som kan förklara för mig vad natriumkarboximetyl-cellulosa är, samt övertyga mig om att jag inte kommer att dö om jag får det i mig vinner ett fint pris! fortf. D.S.

Meh... så bra det kan gå :-D

Förmiddagen idag har ägnats åt att leka verkstad... Jag är inte extremhändig - men jag är lite intresserad, och dessutom för snål för att lämna bilen till verkstad! Om jag lämnar in bilen så kostar det massor och jag lär mig inget - om jag gör det själv så lär jag mig hela tiden nya saker - och att lära är att leva!

Normalt sett tänker jag att en reparation alltid tar dubbelt så lång tid! Skall man byta en vattenpump och räknar med att det tar fyra timmar, så tar det som regel åtta. Vad gäller bilar så brukar allting alltid vara besvärligt, oåtkomligt och fastrostat!

Vis av erfarenheten hade jag den här dagen vikt åt att byta bromsbeläggen fram. Rullade med en lätt negativ inställning in hos min vän plastdisponenten och tog mig an mitt dagsverke. Döm av min förvåning när jag tvåochenhalv timme senare rullar ut igen med fungerande och fräscha bromsar... Allt gick som på räls, bultarna satt hårt, men inte så att de inte gick att lossa. Beläggens placering i bromsoket var komplicerad, men inte obegriplig. Alla verktyg jag behövde fanns på plats och allt jag behövde skruva i gick att komma åt relativt enkelt!

Tänk så nöjd man kan vara när man får saker gjorda på kortare tid än vad man hade tänkt! Nu har jag ju flera timmar över och kan passa på att städa och diska lite!

Mekaniska pussar på er!

/Rev. D

Hur bra får man ha det?

Jag har haft en helt fantastisk vecka, här är lite bilder, se det som en ersättning för vykort som jag aldrig skickat:

Denna vackra vintervärld har alltså varit min hemvist den senaste veckan, det är så vackert att man får tårar i ögonen - och ibland får man tårar i ögonen eftersom det 28 grader kallt...

 

 

 

 

 

 

 

 

Anledningen till min vistelse i denna vidunderliga fjällmiljö var att åka skidor - fort, intensivt och mycket. Detta med min vän och kollega djungelrockaren!  

 

 

 

 

 

 

 

 

Förutom grym skidåkning hann vi också med en massa god mat!

 

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom huvudsyftet med resan var att åka skidor låg festandet på en mycket sparsam nivå, men en och annan kall öl slank ner till maten när magen var hungrig och mjölksyran i låren börjat bli outhärdlig. Lunchen på Hummeln rekomenderas f.ö. varmt  - ny meny varje dag, bra råvaror och trevlig personal. Lite dyrare än andra matställen i backen, men inte så mycket! Absolut det mest prisvärda stället vi åt på under dagtid!

Den kulinariska höjdpunkten var annars, utan tvekan, besöket på bröderna Dahlboms resturang på Åre torg - om du är i Åre: åk dit!!! Där finns den bästa maten jag ätit på mycket, mycket länge!!! Och här är slutligen några bilder på detta:

Till vänster "sprödbakad plockad spädgrislägg med syltad svartrotsterrine, aprikospuré och söt ingefäraglaze. Till höger "Vit inkokt persika med vit chockladmousse med yogurt från Oviken, citrusflarn och hasselnötsnougat".

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det känns som om jag laddat batterierna! novemberdimma och decemberdysterhet är härmed officiellt avslutad. En ny vår är på väg och jag är peppad, laddad och fylld av tillförsikt inför en framtid som känns spännande och full av möjligheter till skoj!

Tiddelipom och glada pussar på era frostnupna näsor!!!

/Rev.D

När tungan slinter

Har tittat på den gode Baracks edgång som president för det stora landet i väster...

Tycker lite synd om karln - detta är förmodligen en av de största och mest fantastiska tillfällen i hans liv. Domaren ifrån högsta domstolen skall stava före och säga: "I (state your name) do solemnly swear that I will faithfully execute the Office of President of the United States..." Men den gode domaren vänder på orden och förestavar: "... that i will execute faithfully the Office..." Lite förvirring uppstår och lätt mumlande svärs Barack Obama in som president. Vill man vara riktigt kinkig så tror jag att man kan hävda att han inte är president eftersom han inte tog eden korrekt (kom ihåg var ni läste det först!).

Jag är tacksam att jag inte behöver förestava en text inför i princip hela världens TV-tittare. Men även i min lilla kyrkliga ankdamm kan det bli lite tokigt ibland.

Jag skulle för många år sedan läsa evangelietexten på första advent i en fullsatt kyrka. I texten ingår passagen "ni skall gå bort till byn där borta och ni skall hitta en fåle en åsninnas föl..." Jag har alltid tyckt att den raden är lite tungvrickande. Så med inlevelse läser jag: "ni skall gå bort till byn därborta och ni skall fi**a en håle" Konfirmanderna började skruva på sig, men jag läste vidare som om inget hade hänt så de bröt aldrig ihop fullständigt - men lite fnittriga var de allt!

En kollega skulle läsa en text från Lukas evangelium och proklamerar trosvisst: "Upplyft era hjärtan till Gud och hör dagens heliga evangelium, så skriver evangelusken likas..." Eh... va?!?

Ett brudpar kommer fram till altaret där jag står och väntar, brudgumen står på fel sida om bruden och under den inledande psalmen böjer jag mig fram och viskar till honom du står på fel sida... Varpå brudgumen tar ett gigantiskt kliv över altarringen och ställer sig bredvid mig... Lite svårt att vara diskret efter det...

Under en samling vid krubban med en grupp dagisbarn säger jag med min allra mest pedagogiska röst: "nu alla barn, några dagar senare kom några till på besök, de hade guld rökelse och myrra med sig... är det någon som vet vilka de var?" En femåring säger på bred halländska: "det var de tre fesne (slang; fisiga/dåliga) männen" Jag fnittrar nästan till men lyckas behärska mig. Denna behärskning brister dock när hans kompis bestämt, högt och tydligt hävdar "det heter ju inte de tre fesne männen - det heter de tre vesne (vissna) männen". Tillsammans med hela kyrkan bryter jag ihop och skrattar så jag gråter... Jag vill fortfarande få tag på ett videoband från den här gudstjänsten, jag såg nog att det fanns föräldrar som filmade...

Allra värst är dock en kollega som inför nattvardsgången får totalt hjärnsläpp när hon skall säga "vi firar idag mässa med obrutet duklag" och istället säger: "vi firar idag mässa med avbrutet samlag". Eh... ja det hjärtat är fullt av o.s.v.

Rallykantorn påstår att jag sagt fler konstigheter - men hon har fel fel fel!!!

För ordningens skull vill jag också påpeka att ingen av de nämnda prästerna ovan är arbetskamrater till mig för närvarande!

Håll tungan i rätt mun!

/Rev.D

Städa eller tvätta?

På min diskbänk står det alltid lite disk, TV-bordet är fullt av tidningar och gamla reklamblad och nyss satte jag kopplet på en dammråtta medan hunden förvånat tittade på! Okej, det där sista var en överdrift - men nog är det lite ostädat i lägenheten!

Och så igår stod jag i tvättstugan i princip hela dagen! Jag tvättade, manglade och strök med Winnerbäck och Dixie Chicks i öronen och ett leende på läpparna. Jag kände mig effektiv, duktig - ja kanske rentav lycklig! Tvätt är så bra! Man ser direkt att man får något gjort! När jag tömmer tvättkorgen så ser jag direkt att den blir tom. När jag stoppar tvätten i maskinen så ser jag direkt att tvättpåsen blir tom. När jag... ja, ni börjar kanske förstå min poäng här! Att tvätta är kul eftersom man märker en skillnad före och efter! Till skillnad från det här med att diska och städa lite varje dag...

Jag är en sån sucker för kickar! Precis som resten av min generation antar jag... Om jag inte får en påtaglig och direkt belöning är det svårt att få mig att göra något överhuvudtaget!

Tålamod är en dygd - det är plikttrogenhet också! Jag har tyvärr allt för lite av de varorna... Om jag tycker något är roligt eller utmanande så är jag som en liten ettrig terrier, ivrig att vara med, hjälpa till, styra upp - ett under av engagemang och entusiasm helt enkelt! Men när något är tråkigt och lätt då blir jag som tjuren Ferdinand på julafton - vill du förflytta mig så får du skaffa fram en liten vagn!

Jag kanske skall ta tag i det där i mitt liv... lite iallafall. Kanske skriva in en städdag i kalendern? Bli lite mer plikttrogen och strävsam. Jaaa... det är ju en tanke - får se om jag känner för det...

Puss på era flitiga fingrar!

/RevD

Guds stad

Har haft the bassman på besök ikväll och vi har käkat lite och tittat på film. Efter att vi sett filmen vi tänkt se satte vi på min absoluta favoritfilm alla kategorier - Guds stad (Citade de deus).

Har du inte sett detta mästerverk så skynda dig genast åstad och hyr, köp, sno, låna eller fixa något annat sätt att skivan till din DVD-spelare!

Filmen är en verklighetsbaserad och oerhört brutal skildring av några unga människors uppväxt i ett av Rio de Janeiros slumområde som kallas Guds stad. Utan att avslöja handlingen allt för mycket så slutar filmen med att några knattar, låg- och mellanstadiebarn springer bort ifrån kameran på barns vis. Det som lämnar en klump i magen är att de alla är beväpnade och diskuterar, också detta på barns vis, vilka de skall mörda för att ta över knarkhandeln i favelan...

Filmen är som sagt verklighetsbaserad och varje gång jag ser den så påminns jag om att verkligheten i Rio eller Sao Paolo eller Mogadishu eller någon annan förtvivlad kåkstad är likadan idag. Just nu, medan jag sitter och skriver detta i min trygga lägenhet med min underbara jycke sovande och snarkande bredvid mig, kämpar barn för sin överlevnad. Vissa genom att stjäla, vissa genom att mörda och sälja droger, åter andra genom att sälja sina kroppar!

Det är allt för många av oss i den rika västvärlden som inte gör tillräckligt för att stoppa alla dessa barns helvete! Min vän Rallykantorn är ett föredöme som engagerat sig enormt mycket för ECPAT (www.ecpat.se). Genom sin insats har hon hindrat barn från att bli utnyttjade sexuellt - det är stort, större än vad de flesta av oss förstår när vi lullar runt och livet går sin gilla gång!

Jag vill uppmana dig att hitta något att tro på, något att brinna för!   Försök förändra världen - ingen kan göra allt, men alla kan göra något!!! Försök lyfta blicken bortom din egen horisont - om inte annat kan du ge pengar varje månad åt någon organi-sation du  tror på - kan du inte ge pengar så kanske du kan ge tid!

Det är faktiskt så enkelt - barn svälter, barn mördas och barn våldtas medan du läser detta! Tänker du göra något eller tänker du låtsas som om du inget visste?

Uppfordrande pussar!

/Rev.D

Spökstäder

Idag fick jag reda på att det i Kansas, USA finns spökstäder.

När jag tänker mig en spökstad så tänker jag mig en western-liknande dammig trästad som sedan många år är övergiven  av sina innevånare.

I själva verket definierar Kansanerna (Kansoserna?) en spökstad som en stad utan postkontor...

Se där... det är ju också en definition...

Isådana fall har vi väldigt många spökstäder i vårt avlånga land! Sedan ganska många år lever vi ju i ett post-postsamhälle...

Jag tyckte det där var lite fyndigt men sen tänkte jag ett steg till... kanske är definitionen inte så dum. Ett postkontor är ju en stads kommunikation med omvärlden, utan kommunikation med omvärlden blir staden i någon mening övergiven även om några människor bor kvar!

Kanske är det så med oss människor också! Utan vänner som finns nära, familj som bryr sig - utan någon att älska, bry sig om och kommunicera med blir man ganska snart lite spöklik.

Så - jag hopppas att du har någon att älska - det gör dig till en mer hel människa! Har du ingen att älska så får du leta upp någon, en kompis, din fru/man, någon som du kan ge den kärlek som kommer att få dig att växa som levande människa.

Med reklamens ord: Älska mer!

/Rev.D

Back in black!

Man skall inte låta bli att uppdatera sin blogg så här! Det är ju jättelängesen jag skrev något! Jag kan väl iochförsig skylla på att jag inte haft tillgång till dator under julhelgen och sen har jag passat på att fira in 2009 med en ordentlig influensa - därav min underlåtenhet att sätta virituella fotspår i tillvaron!

Så - julen. Julen var väl... Ok... man skall inte klaga. Fast det är lite frustrerande när ens åldrande föräldrar inte förstår att man är trettiofem och inte sjutton. Jag insåg dock att jag saknar platsen där jag har mina rötter mer än jag anat eller möjligen velat erkänna tidigare.

Annars var julens  behållning när sonen bestämde att han skulle vara tomte. För att kunna vara det måste man ju ha ett skägg, en sax, kopieringspapper och lite silvertejp! Han är ett geni den pojken!

Jag vill önska dig som läser denna blogg ett gott nytt år, må din väg gå dig till mötes och må vinden var din vän!

För övrigt anser jag att alla som skrämmer min hund med raketer borde få en kinapuff i näsan!!! Raketer får man skjuta mellan 23.45 den trettioförsta och 00.15 den första. Nu är det den fjärde januari och det smällen fortfarande!

Puss på er!

/Rev.D