En underbar dag idag!
Hösten visar sig från sin allra bästa sida med enormt vackra färger och en hög klar luft. Lite blåsigt kanske, men varför klaga?
Min arbetsdag började med några samtal klockan åtta på morgonen, efter det skall jag besöka ett antal gymnasieskolor och träffa roliga elever och intressanta lärare.
Ikväll skall jag få sjunga gospel med min kör, även om den här hösten (som alla andra höstar) har inneburit långvariga förkylningar med mycket halsont.
Efter kören är det mässa!
Å vilken bra dag - jag har världens bästa jobb, världens bästa kör och världens bästa tillvaro!
Å Å Å vad jag är glad idag!
Happy Clappy dans till er alla!
tisdag 7 oktober 2008
fredag 3 oktober 2008
Att O-göra någons dag...
Det behövs så lite för att göra någons dag! Ett leende, att öppna en dörr, att säga "trevlig helg" till alla man möter såhär en kulen fredag. Så försöker jag göra - lite vanlig hederlig trevlighet helt enkelt.
Sen finns det andra som bestämt sig för att förpesta tillvaron så mycket som möjligt för resten av mänskligheten. Jag mötte en av dem idag på den stora mataffären.
En riktig gammal surkärring! På väg ut från kassan stöter jag till hennes vagn av misstag. Jag stannar upp, ler och ber om ursäkt - säger något om att jag visst hade lite bråttom. Hon säger: "du kan väl se dig för för helvete" och sen löper hon fullständigt amok. Efter en minuts utskällning går jag helt enkelt därifrån. Och om hon inte slutat skälla så står hon väl kvar där än! Alldeles ensam i sin bittra verklighet letandes efter någon att spy sin galla över.
Jag tycker såhär: oavsett hur sunkig ens dag har varit så finns det ingen anledning att ta ut det på resten av mänskligheten. Har man ingen snällt och trevligt att säga kan man lika gärna vara tyst!
Nu har jag konfirmandläger, det är nästan det roligaste som finns! Hoppas din helg blir lika bra och trevlig som min utan tvekan kommer att bli!
Toodeloo!
/Rev.D
Sen finns det andra som bestämt sig för att förpesta tillvaron så mycket som möjligt för resten av mänskligheten. Jag mötte en av dem idag på den stora mataffären.
En riktig gammal surkärring! På väg ut från kassan stöter jag till hennes vagn av misstag. Jag stannar upp, ler och ber om ursäkt - säger något om att jag visst hade lite bråttom. Hon säger: "du kan väl se dig för för helvete" och sen löper hon fullständigt amok. Efter en minuts utskällning går jag helt enkelt därifrån. Och om hon inte slutat skälla så står hon väl kvar där än! Alldeles ensam i sin bittra verklighet letandes efter någon att spy sin galla över.
Jag tycker såhär: oavsett hur sunkig ens dag har varit så finns det ingen anledning att ta ut det på resten av mänskligheten. Har man ingen snällt och trevligt att säga kan man lika gärna vara tyst!
Nu har jag konfirmandläger, det är nästan det roligaste som finns! Hoppas din helg blir lika bra och trevlig som min utan tvekan kommer att bli!
Toodeloo!
/Rev.D
torsdag 2 oktober 2008
Behovet av melankoli
Tjipp!
Idag regnar det i staden där jag bor. Inte sådär mysigt och millt utan kallt och hårt från sidan... De vackra höstlöven orkar inte hålla fast sig vid träden utan ramlar ner och de fula nakna grenarna syns utanför mitt kontorsfönster. Människor som passerar förbi drar ner huvudet i kragarna mot blåsten och skyndar mot okända mål. Tillvaron ser helt enkelt ganska deprimerande ut!
Och ändå är jag glad! Jag gläds åt misären, jag tycker att mörkret är mjukt och välkomnande. Jag sjunker ner i en melankolisk eftertanke och tycker att det är bra.
Många är så rädda för det där, rädda för när det roliga tar slut - man jagar vidare från kick till kick och vägrar ta till sig det faktum att allt roligt har ett slut.
Jag tycker om hösten! Att dra upp båten ur vattnet innebär förvisso att den här sommaren med alla dess fantastiska stunder är slut - men det innebär också att det kommer en vår och en ny sommar med nya, osedda, kuligheter. Att stänga och låsa om sommarstugan innebär också ett hopp om att få sätt nyckeln i låset och låsa upp inför en ny underbar sommar.
Vad skönt det är med höst! Vad mycket tid till eftertanke och bokslut.
Melankoli är inte farligt, bara en naturlig del av ett mänsligt liv!
Puss å kram!
/ Rev. D
Idag regnar det i staden där jag bor. Inte sådär mysigt och millt utan kallt och hårt från sidan... De vackra höstlöven orkar inte hålla fast sig vid träden utan ramlar ner och de fula nakna grenarna syns utanför mitt kontorsfönster. Människor som passerar förbi drar ner huvudet i kragarna mot blåsten och skyndar mot okända mål. Tillvaron ser helt enkelt ganska deprimerande ut!
Och ändå är jag glad! Jag gläds åt misären, jag tycker att mörkret är mjukt och välkomnande. Jag sjunker ner i en melankolisk eftertanke och tycker att det är bra.
Många är så rädda för det där, rädda för när det roliga tar slut - man jagar vidare från kick till kick och vägrar ta till sig det faktum att allt roligt har ett slut.
Jag tycker om hösten! Att dra upp båten ur vattnet innebär förvisso att den här sommaren med alla dess fantastiska stunder är slut - men det innebär också att det kommer en vår och en ny sommar med nya, osedda, kuligheter. Att stänga och låsa om sommarstugan innebär också ett hopp om att få sätt nyckeln i låset och låsa upp inför en ny underbar sommar.
Vad skönt det är med höst! Vad mycket tid till eftertanke och bokslut.
Melankoli är inte farligt, bara en naturlig del av ett mänsligt liv!
Puss å kram!
/ Rev. D
onsdag 1 oktober 2008
Ett tappert försök till comeback!
Jag erkänner!
Jag har egogooglat!
Och det är INTE roligt när en av de första träffarna man får på mitt namn är ett blogginlägg om att jag är magsjuk.
Så - jag får helt enkelt skärpa till mig och skriva lite oftare på denna min styvmoderligt behandlade blogg!
Så - vad finns det att säga?
Ja, jag har fortfarande världens bästa jobb! Visst är det trist och trögt och tråkigt ibland, men om man ser till hur mycket roligt kontra hur mycket trist det är så är det förmodligen världens bästa!
Idag kom jag till en av mina gymnasieskolor och möttes i dörren av en gymnasist som kramade mig och sa: "du är det bästa som finns på X-skolan!". Jag är den förste att erkänna att jag inte kan dansa - men jag dansade ut från skolan med ett stort leende på läpparna.
Ibland är livet underbart!
Frid och Freud!
Rev. D
Jag har egogooglat!
Och det är INTE roligt när en av de första träffarna man får på mitt namn är ett blogginlägg om att jag är magsjuk.
Så - jag får helt enkelt skärpa till mig och skriva lite oftare på denna min styvmoderligt behandlade blogg!
Så - vad finns det att säga?
Ja, jag har fortfarande världens bästa jobb! Visst är det trist och trögt och tråkigt ibland, men om man ser till hur mycket roligt kontra hur mycket trist det är så är det förmodligen världens bästa!
Idag kom jag till en av mina gymnasieskolor och möttes i dörren av en gymnasist som kramade mig och sa: "du är det bästa som finns på X-skolan!". Jag är den förste att erkänna att jag inte kan dansa - men jag dansade ut från skolan med ett stort leende på läpparna.
Ibland är livet underbart!
Frid och Freud!
Rev. D
söndag 6 april 2008
Urk
Det är ingé roligt att vara magsjuk... Jag har testat det sedan natten mellan Onsdag och Torsdag, jag vill orekommendera det!!!
Nu börjar jag äntligen komma på benen och dricker blåbärssoppa och äter korvbröd och försöker få krafterna tillbaka.
Ber att få återkomma när livet är trevligare!
Nu börjar jag äntligen komma på benen och dricker blåbärssoppa och äter korvbröd och försöker få krafterna tillbaka.
Ber att få återkomma när livet är trevligare!
tisdag 1 april 2008
Ideologins upplösning
Sitter här sent på kvällen och funderar på vad som är beständigt i tillvaron.
För tjugo år sedan var det en självklarhet att socialister var socialister, baptister baptister och papister papister. När jag växte upp var man antingen hårdrockare eller synthare. Däremellan fanns intet.
Sedan dess har västvärlden med höga knäuppdragningar joggat ut på postmodernismens gungfly. Och visst tycker jag att det är trevligt att få hitta nya gemenskaper med människor som jag inte delar åsiktsgemenskap med. En av de människor jag tycker är trevligast i den stad jag lever och verkar i är pingspastor. Teologiskt är vi inte överrens angående dopsyn, nattvardssyn, församlingssyn, delar av försoningsteologin samt pneumatologin. Men han är trevlig och vi kan be tillsammans. Det är den positiva sidan av att leva i en postmodern värld, för tjugo år sedan hade vi inte pratat med varandra.
Den negativa sidan är den värdenihilism som breder ut sig. Man kan faktiskt inte vara Lutheran och baptist på samma gång, lika lite som man kan vara moderat och vänsterpartist! Självklart skall vi samarbeta, självklart skall vi söka gemensamma vägar, självklart skall vi be tillsammans. Men vi tänker inte likadant kring viktiga teologiska frågor som dop, nattvard och församling. Det vore förljuget att låtsas något annat!
Jag tror av hela mitt hjärta att framtiden för kyrkan (alla kyrkor) är att sluta kompromissa i åsiktsfrågor och istället söka en bönegemenskap som inbegriper en mångfald av traditioner. Från de romerska tidebönerna till karismatiskt tungotal, från gungande gospelinspirerad lovsång till Shartauanska psalmer. Om vi som Kristi kropp kan omfamna denna gemenskap i Anden och fortfarande stå för att vi inte är överrens i ett antal sakfrågor - då har ekumeniken en framtid. Om vi försöker bli så lika varandra som möjligt då missar vi vad Paulus talar om när han säger:
Kroppen består inte av en enda del utan av många.Om foten säger: "Jag är ingen hand, jag hör inte till kroppen", så hör den likafullt till kroppen.Och om örat säger: "Jag är inget öga, jag hör inte till kroppen", så hör det likafullt till kroppen.Om hela kroppen var öga, vad blev det då av hörseln? Om allt var hörsel, vad blev det då av luktsinnet?
Men nu har Gud gett varje enskild del just den plats i kroppen som han ville. (1 Kor 12:15-18)
Jag inspireras ofta av detta som ekumen; vi skall inte sträva efter en åsiktsgemenskap - vi skall sträva efter en bönegemenskap! Jag ler fortfarande när jag tänker på hur jag ringde och gratulerade min vän pingstpastorn till hans nyfödda barn och trosvisst deklarerade att jag bokat kyrkan för barndop - varpå han skrattade gott! Det är ekumenik - att vara överens om att inte vara överens!
Den totala förvirringen
Oups... Jag trodde att jag förstod mig på datorer, men lyckades ändå på något sätt radera två blogginlägg... Får väl se till att skriva nya istället:-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
