Memento Mori

I det antika Rom var det vanligt att segerrika fältherrar gjorde triumfatoriska intåg när de återvände från fronten till Rom. Tagna slavar, erövrade städers skatter och slagna arméers standar paraderades i triumf genom staden fram till Forum - det stora torget mitt i stan. Den segerrike fältherren åkte i en stridsvagn med två hästar framför och mottog folkets hyllningar och jubel. Bakom den segerrike generalen fanns en slav som hade en enda, men ack så viktig uppgift i paraden. Han stod bakom generalen och viskade upprepat i hans öra: memento mori - kom ihåg att du är dödlig!

Den senaste veckan har jag haft anledning att reflektera över detta. Inte antika romerska parader utan det faktum att jag är dödlig!

Det har varit en jobbig vecka... jag har varit utan skinn - minsta lilla motgång har knäckt mig. Jag är på gång igen, men fortfarande ganska skör - på ett sätt som jag inte riktigt är van vid.

Under vakna nätter har mina funderingar snurrat på ungefär samma tema: vad hade min vistelse på den här planeten fått för betydelse om jag dött i måndags?

Eftersom jag som vanligt inte är på topp såhär i decemberdimman så kom jag inte på så många saker... kände mig ärligt talat ganska värdelös.

Idag reste jag mig upp!

Jag insåg, när jag satt i bilen jag lånat av chefen, att jag faktiskt har  gjort en sak som bär... Jag är far till en mycket vacker och otroligt smart son! I samma ögonblick som den tanken föddes i min hjärna skingrades de mörka molnen. Efter den första tanken på min underbara son följde faktiskt några tankar till där jag tror mig ha fått betyda något för mina medmänniskor

Så... Rev.D är förhoppningsvis på gång igen!

Tack alla underbara vänner som skrivit trevliga och snälla saker till mig på fb, i mail och mess. Tack för att ni stått ut med min allmäna ledsenhet. Tack för att ni sagt förlåt när jag brakat ihop för minsta lilla.

Vill avsluta detta lilla blogginlägg med en dikt av Tomas Tranströmer som i all sin svärta är oändligt vacker.

Mitt i livet

händer att döden

kommer

och tar mått

på människan.

Det besöket glöms

och livet fortsätter.

Men kostymen sys i det tysta.

 

När min kostym är färdigsydd så vill jag att min vistelse på den här jorden skall ha haft betydelse! Tack vare min son vet jag att det är så!

Lev väl!

Rev.D