En näradödenupplevelse...

Idag har jag upplevt våndan av att nästan kunna...

Normalt sett är det så att det finns tre tåtar i ett vägguttag, en svart en blå och en gröngul. Den svarta och den blåa är det ström i och den gröngula är jord. Döm av min förvåning när jag hittar en svart en blå och en RÖD tråd där jag skall koppla in min nyinköpta lampa...

Jaja, tänker jag och drar mig till minnes att röd var jord tidigare - och min kåk är ju ganska gammal... med skruvmejseln i högsta hugg kliver jag upp på stegen och tar mig an min lampinstallation. När jag tar i den röda tråden så killar det lite. En smart kille hade slutat där - inte jag!

Jag tänker, mitt dumnöt, att jag nog inte slagit av kontakten. Så ner från stegen kliver er Rev.D och går bort till kontakten och trycker in den, upp på stegen igen och flyttar undan den blåa och den svarta. Smärtan när jag fick en 220V-smäll fick mig att inse att den röda naturligtvis var en tändtråd. Min stackars son hoppade en halvmeter när jag hoppar ner från stegen och skriker: tändtråd! Tändtråd för h-e!!! Den underbara ungen fick mig tillbaka till verkligheten genom att säga: men pappa, är inte det ett fult ord?

Det fanns typ sju ställen där jag borde ha insett den röda trådens funktion, istället körde jag på - jag hade ju bestämt mig för att den röda tråden var jord!

Så vad kan man lära sig av detta? Förutom det uppenbara; att man skall veta vad man pysslar med innan man pysslar med det!!!

Översatt till livet i allmänhet: om man har bestämt sig för hur allt ser ut och fungerar så kommer man att få en smäll!

Puss på era smalben!
Eder elektrifierade
/Rev.D

Sitter och funderar såhär en fredagkväll...

Jag skulle partajat ikväll men det blev inställt på grund av en felbokad replokal... Istället fick jag skratta i en msn-konversation med en fantastiskt rolig människa. Jag är övertygad om att min fredagkväll blev mycket bättre även om jag hade tänkt den helt annorlunda.

Är det inte så livet fungerar? John Lennon sa: "life is what happens while you´re busy making other plans" (fritt citerat). Om jag tänker mig att jag skall göra si och så, tar livet en vändning och jag upptäcker att jag inte alls gör si och så utan istället ci och cå... och det är bra!

Ett gammalt ordspråk lyder: "när Gud stänger en dörr öppnar han (hon) ett fönster! Så tänker jag mig Gud! En Gud som vill mig väl! En Gud som inte vill döma och få mig att kräla i stoftet, utan en Gud som är som en snäll förälder som vill att jag skall må bra och utvecklas till en bättre människa...

Just nu åker jag liv... och det är skönt! Inte planera så mycket, inte styra upp tillvaron in i minsta detalj.

Jag tror att allt kommer att ordna sig till det bästa!

Pussåkram på er!

Tankar om ett hus med tinnar och torn!

Rubriken ovan har jag helt ohämmat stulit från min Rallykantor - tack för det RK!

Ikväll har jag haft en mycket trevlig upplevelse, att få fira en stilla och fri mässa (gudstjänst med nattvard) i vår lokala kyrka (det är alltså den som är huset med tinnar och torn...).
Vi testar en ny modell på gudstjänst som kallas "Enter - för dig som vill vidare". Såvitt jag vet är mässan ett hjärnbarn av nämnda Rallykantor och en av mina duktiga kollegor.

Men vilken fantastisk mässa det är! Ingen förberedelse, folk frågas innan mässan om de kan hjälpa till med något - och de vill!!!
Människor som nästan aldrig går i kyrkan blandas med sådana som nött kyrkbänk sedan de var späda barn... och alla får vara med - på lika villkor! Ingen kyrkiska som skapar barriärer, inga psalmer i tolvtonsskala, ytterst lite gregorianik. Och det blir så bra! Jag såg två personer gå från kyrkan med en tår i ögonvrån, en från min gospelkör - en riktig gammal kyrkråtta. Och en som jag vet har lite aversioner mot kyrkan. Båda berörda av samma gudstjänst.

Jag tror att vi har hittat något här! Något riktigt bra!

Detta var en riktigt bra dag! Sov gott!

Rev. D

Å vad livet är härligt!

En underbar dag idag!

Hösten visar sig från sin allra bästa sida med enormt vackra färger och en hög klar luft. Lite blåsigt kanske, men varför klaga?

Min arbetsdag började med några samtal klockan åtta på morgonen, efter det skall jag besöka ett antal gymnasieskolor och träffa roliga elever och intressanta lärare.

Ikväll skall jag få sjunga gospel med min kör, även om den här hösten (som alla andra höstar) har inneburit långvariga förkylningar med mycket halsont.

Efter kören är det mässa!

Å vilken bra dag - jag har världens bästa jobb, världens bästa kör och världens bästa tillvaro!

Å Å Å vad jag är glad idag!

Happy Clappy dans till er alla!

Att O-göra någons dag...

Det behövs så lite för att göra någons dag! Ett leende, att öppna en dörr, att säga "trevlig helg" till alla man möter såhär en kulen fredag. Så försöker jag göra - lite vanlig hederlig trevlighet helt enkelt.

Sen finns det andra som bestämt sig för att förpesta tillvaron så mycket som möjligt för resten av mänskligheten. Jag mötte en av dem idag på den stora mataffären.
En riktig gammal surkärring! På väg ut från kassan stöter jag till hennes vagn av misstag. Jag stannar upp, ler och ber om ursäkt - säger något om att jag visst hade lite bråttom. Hon säger: "du kan väl se dig för för helvete" och sen löper hon fullständigt amok. Efter en minuts utskällning går jag helt enkelt därifrån. Och om hon inte slutat skälla så står hon väl kvar där än! Alldeles ensam i sin bittra verklighet letandes efter någon att spy sin galla över.

Jag tycker såhär: oavsett hur sunkig ens dag har varit så finns det ingen anledning att ta ut det på resten av mänskligheten. Har man ingen snällt och trevligt att säga kan man lika gärna vara tyst!

Nu har jag konfirmandläger, det är nästan det roligaste som finns! Hoppas din helg blir lika bra och trevlig som min utan tvekan kommer att bli!

Toodeloo!
/Rev.D

Behovet av melankoli

Tjipp!

Idag regnar det i staden där jag bor. Inte sådär mysigt och millt utan kallt och hårt från sidan... De vackra höstlöven orkar inte hålla fast sig vid träden utan ramlar ner och de fula nakna grenarna syns utanför mitt kontorsfönster. Människor som passerar förbi drar ner huvudet i kragarna mot blåsten och skyndar mot okända mål. Tillvaron ser helt enkelt ganska deprimerande ut!

Och ändå är jag glad! Jag gläds åt misären, jag tycker att mörkret är mjukt och välkomnande. Jag sjunker ner i en melankolisk eftertanke och tycker att det är bra.

Många är så rädda för det där, rädda för när det roliga tar slut - man jagar vidare från kick till kick och vägrar ta till sig det faktum att allt roligt har ett slut.

Jag tycker om hösten! Att dra upp båten ur vattnet innebär förvisso att den här sommaren med alla dess fantastiska stunder är slut - men det innebär också att det kommer en vår och en ny sommar med nya, osedda, kuligheter. Att stänga och låsa om sommarstugan innebär också ett hopp om att få sätt nyckeln i låset och låsa upp inför en ny underbar sommar.

Vad skönt det är med höst! Vad mycket tid till eftertanke och bokslut.

Melankoli är inte farligt, bara en naturlig del av ett mänsligt liv!

Puss å kram!
/ Rev. D

Ett tappert försök till comeback!

Jag erkänner!

Jag har egogooglat!

Och det är INTE roligt när en av de första träffarna man får på mitt namn är ett blogginlägg om att jag är magsjuk.

Så - jag får helt enkelt skärpa till mig och skriva lite oftare på denna min styvmoderligt behandlade blogg!

Så - vad finns det att säga?

Ja, jag har fortfarande världens bästa jobb! Visst är det trist och trögt och tråkigt ibland, men om man ser till hur mycket roligt kontra hur mycket trist det är så är det förmodligen världens bästa!

Idag kom jag till en av mina gymnasieskolor och möttes i dörren av en gymnasist som kramade mig och sa: "du är det bästa som finns på X-skolan!". Jag är den förste att erkänna att jag inte kan dansa - men jag dansade ut från skolan med ett stort leende på läpparna.

Ibland är livet underbart!

Frid och Freud!
Rev. D