En näradödenupplevelse...

Idag har jag upplevt våndan av att nästan kunna...

Normalt sett är det så att det finns tre tåtar i ett vägguttag, en svart en blå och en gröngul. Den svarta och den blåa är det ström i och den gröngula är jord. Döm av min förvåning när jag hittar en svart en blå och en RÖD tråd där jag skall koppla in min nyinköpta lampa...

Jaja, tänker jag och drar mig till minnes att röd var jord tidigare - och min kåk är ju ganska gammal... med skruvmejseln i högsta hugg kliver jag upp på stegen och tar mig an min lampinstallation. När jag tar i den röda tråden så killar det lite. En smart kille hade slutat där - inte jag!

Jag tänker, mitt dumnöt, att jag nog inte slagit av kontakten. Så ner från stegen kliver er Rev.D och går bort till kontakten och trycker in den, upp på stegen igen och flyttar undan den blåa och den svarta. Smärtan när jag fick en 220V-smäll fick mig att inse att den röda naturligtvis var en tändtråd. Min stackars son hoppade en halvmeter när jag hoppar ner från stegen och skriker: tändtråd! Tändtråd för h-e!!! Den underbara ungen fick mig tillbaka till verkligheten genom att säga: men pappa, är inte det ett fult ord?

Det fanns typ sju ställen där jag borde ha insett den röda trådens funktion, istället körde jag på - jag hade ju bestämt mig för att den röda tråden var jord!

Så vad kan man lära sig av detta? Förutom det uppenbara; att man skall veta vad man pysslar med innan man pysslar med det!!!

Översatt till livet i allmänhet: om man har bestämt sig för hur allt ser ut och fungerar så kommer man att få en smäll!

Puss på era smalben!
Eder elektrifierade
/Rev.D