Slog på min TV på eftermiddagen idag och vem får jag se om inte den gamle Robinsonräven Harald Treutiger. Han var programledare för ett av de där "ringainochvinnapengarprogrammen" som
betalkanalerna kör för att det måste fylla ut sändiningstid.
Jag tyckte faktiskt synd om honom! Undrar hur han ser på tillvaron? Inte för att jag är någon karriärmänniska, jag vill ju bara ha kul - men för Harald har det väl ändå gått utför!?!
Och så tänkte jag i min mörka novemberdimma (där allt har en tendens att svart-målas och depprifieras) - tänk om man hamnar där en vacker dag... Jag menar: nånting måste ju ha hänt i Haralds liv om man tio år efter att ha varit stjärna på SVT leder eftermiddagsprogram som bara är en hårsmån mer kvalitativt än TV-shop...
Och för att vara en människa som hittills inte tänkt alls på det här med karriär så blev jag skakad... För jag kan tänka mig att Harald inte trivs så bra med att jobba med det som i vanliga fall är instegsjobb för dem som är på väg in i branschen, han ledde trots allt melodifestivalen för femton år sen...
Och tänk om jag hamnar där! Tänk om jag om tio, tjugo, trettio år sitter fast med ett jobb som jag hatar bara för att jag inte ser och förbereder karriärvägar utan bara trivs otroligt bra med det jag gör här och nu...
Jag blev så förvirrad av Harald i rutan att jag var tvungen att ta tag i mitt liv!
Så nu har jag varit hos optikern och tittat på nya glasögonbågar!
För någon karriärmänniska kommer jag aldrig att bli...
Önskar bara att någon kom förbi och hjälpte mig att välja...
Bågar alltså - inte jobb...
Eder karriärsförskräckte och sällskapssjuke
/Rev.D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar