Om höns och deras hjärnor...

Jag hade fem hönor en gång... och det var samma kaos så fort jag skulle mata dem… De hade varsin matskål i hönshuset där de bodde - så kom jag in med maten och började hälla upp maten i den första skålen…

Genast var alla fem hönorna där och kacklade och bråkade. Fjädrar flög och det var ett otroligt liv! Under jag gick jag vidare och hällde upp maten i de övriga matskålarna. Tror ni att hönorna spred ut sig?

Nejdå!

Jag stod förundrad och tittade på dem, samma kacklande och levande vid varje matskål.

Det var ungefär då som jag förstod innebörden av begreppet hönshjärna! Vad har nu detta med något att göra? Jo, jag tror att vi alla ibland är hönshjärnor!

Om någon frågar mig varför det finns ondska och lidande och smärta i världen så tänker jag att det beror på att vi människor är såna hönshjärnor…

Istället för att stanna upp och titta och fundera och se hur så många som möjligt kan få det så bra som möjligt så rusar jag fram och försöker se till att jag får, eller i alla fall min familj får. Eller möjligen att min släkt får. Eller alla som bor norr om dalälven… ja, det verkar gå i koncentriska cirklar det där…

Men poängen är att ju närmre mig människor står ju viktigare tycker jag det är att de har det bra och får vad de vill ha! Och i mitten står jag i all min glans… Eller rättare sagt, i mitten står min hönshjärna i all sin glans!

Så vill jag inte leva!!! Jag vill ju faktiskt vara en person som ser till andras bästa före mitt eget - och ibland lyckas jag med det. Men alltför ofta har jag svårt att se hur jag genom det jag köper eller säger eller gör bidrar med hönshjärneproducerad egoism och i förlängningen ondska till den här världen...

Det stora problemet är inte de onda människornas ondska utan de goda människornas tystnad, sa Martin Luther King. Jag vill nog faktiskt sluta vara tyst!
Jag vill försöka vara en människa som går emot ondska och egoism - så att den här tillvaron kanske till slut kan bli varm och omslutande istället för kall och uteslutande!

För visst är ett vi mycket intressantare än me myself and I

Gemenskapsbefrämjande kramar på er!
/Rev. D