En spännande väv...

Just nu sitter jag på min fasta mottagningstid på universitetet. Det är dock inga studenter här så jag passar på att blogga istället. Ni studenter som läser denna blogg kan ju ta till er detta inlägg särskilt, då det är skrivet på er tid!

Utanför fönstret passerar människor förbi - en del går långsamt och drömmande, en del har ett tydligt mål i sikte och går med raska steg mot det. Och så tänker jag: där passerar ett liv! Jag vet inte vilka människorna är, jag vet inte vad de tänker på - men när de passerar mitt fönster så passerar ett liv! Ett liv som mitt, fullt av drömmar, forhoppningar, rädslor, fördomar... - U name it!

Just nu sitter jag ganska säkert bakom en glasruta på ett mottagningsrum. Ingen av människorna som går förbi vet ens om att jag sitter och funderar på dem... Så jag kan ju komma på en massa saker om dem (om jag vill)
Typ såhär: Aha, välklädd kvinna, förtinånting, raska steg - hon är säkert en kvinna i karriären. och: Aha, man, femtio+ lodenrock skäggstubb och yllemössa - säkert en alkis!
Frågan är vad det ger mig - och nu spinner jag vidare på mitt förra blogginlägg.

Vissa av de här människorna som går förbi mitt fönster måste jag kanske möta utan en glasruta emellan ibland. Tyvärr vågar vissa människor inte mötas utan en säker glasruta emellan sig själv och den man möter. En glasruta av fördomar!
Man har helt enkelt bestämt sig för hur saker och ting förhåller sig innan man ens gjort ett försök att ställa en nyfiken fråga.
Jag tror att man mår bättre om man vågar vara öppen och inse att alla människor man möter är ett liv i sig självt och därför otroligt komplicerat och spännande - och alla dessa liv som jag möter kan berika mitt liv!!!

Så: våga vara en del av livet - sitt inte bakom en glasruta och titta på!

Buss å gran!
/Rev.D