En lycklig barndom framför TV´n...

Efter kören idag satt jag och Rallykantorn och Umepinglan och pratade barnprogram...

Man får ofta höra att min generation (sjuttiotalisterna) blev förstörda av vilse i pannkakan, socialrealism och en graviditetsinformationsfilm med Gudrun Schyman naken... Men var det egentligen så illa?

När jag sitter och ser barnprogram med min son så tänker jag ibland att det är mycket högre tempo i dagens barnprogram... mer action, mer balla uttryck - det är helt enkelt sååå mycket häftigare idag än vad det var när jag var barn, men det är också sååå mycket mindre innehåll.

När jag var liten såg man tecknat en gång i veckan... ett kort avsnitt med Hacke Hackspett. Men oj vad viktiga dessa lördagmorgnar var! Man längtade efter lördagen då man vaknade innan mamma och pappa och gick ner till TV´n med resterna av chipsen från fredagsmyset och klockan kvart över åtta (har jag för mig att det var) sa Per Ragnar: "och Nu alla barn är det dags för Hacke". Och så kom avsnittet som kanske varade i fyra minuter och sen fick man vänta en vecka tills nästa gång det var tecknad film (om inte Professor Baltazar råkade sändas under veckan...). Under denna vecka fick man annars hålla till godo med Staffan Westerberg eller Tjeckoslovakisk dockteater. Idag finns det minst tre kanaler som sänder tecknat mer eller mindre dygnet runt. Men hur kul skulle piff och puff vara om de klädde granen varenda dag? Hur mycket partykänsla skulle en melodfestival ge om den ägde rum varje fredag? Det man inte behöver längta efter tappar ganska snart i värde - längtan bär i sig själv en mening!

Ett annat problem i dagens actionspäckade barnprogramsvärld är att det inte finns plats för guldkornen som jag kommer ihåg från när jag var liten. Alla vi barn i Bulembush (osäker på stavningen här...) eller det där programet om kroppen med den krullhåriga doktorn... Umepinglan sa "om han hade fått fortsätta hade fler velat jobba i vården - såå pedagogisk han var!" och det är nog sant. Anledningen att jag känner till hur blodet funkar har jag honom och urcellen Ellen att tacka för! Ett litet och smalt program med ett grymt pedagogiskt innehåll - var såg vi det senast på Disneychannel eller Cartoon Network? När jag lärde mig något genom att titta på barnprogrammen så får min son en häftig upplevelse med spänning och action. Sonen riskerar förvisso aldrig att bli uttråkad, men han lär sig å andra sidan inget heller...

Så summan är väl kanske då att det vi vunnit i valfrihet och häftighet har vi förlorat i kvalitet och pedagogik!

Det var bättre förr - ju förr desto bättre, iallfall i det här fallet!

Pussåkram!

/Rev.D

Om min obändliga längtan att vara cowboy

Det är vid den här tiden på året det brukar hända... När hösten sänker sig över tillvaron och det mörknar över varje vrå... Kylan tränger sig innanför alla jackor och halsdukar man försöker svepa in sig i och ett evigt duggregn suddar ut alla konturer.

Nu skulle jag vilja sätta mig på en häst och rida in i en solnedgång knäppande på min gitarr... Rida in i en dammig stad och rädda fattiga bönder och vackra damer från genuint onda bovar och banditer.

Förutom att jag inte kan rida tycker jag att den här idén är jättebra! Det är iallafall varmt i västern. Där jag befinner mig mörknar horisonten vid tre, tyvärr utan solnedgång som man kan rida mot. Min tillvaro är iochförsig ganska fri från den dammighet som präglar västern, men det beror på att damm inte trivs i rått duggregn. För att göra misären total är det tyvärr så att alla vackra damer i min närhet tycks klara sig utan min hjälp (eller ens sällskap)... De fattiga bönderna har jag faktiskt inte heller sett till - och var är en bra bov när man behöver honom???

Senhösten är som en långsam grå smet som långsamt men metodiskt tar bort leendet som dröjde kvar efter sommarnens värme och den tidiga höstens klara och höga luft. Herre Gud, jag måste försöka rycka upp mig och fixa till ett liv!

En ny arbetsvecka har börjat och jag kommer att få mycket motion! Min bil är inne på service och cykeln är stulen - så det blir till att promenera mellan skolorna den här veckan. Det är ju positivt!!! Å så snygg och smärt jag skall bli!

Och på fredag skall jag och min kaktus bjuda in goda vänner på mexarfest! Det skall bli roligt!!! Jag får väl se fredagen som min solnedgång och från och med nu sikta på den...

I´m a poor lonesome cowboy a long long way from home...

Howdy Partner!

Rev.D

Ja, man är iallafall inte värst...

Fick precis den här bilden skickad till mig och inser att jag inte är  klantigast i världshistorien... Alltid något:-)

 

 

Ber att få återkomma!

Puss på edra smalben!

Rev.d

En spännande väv...

Just nu sitter jag på min fasta mottagningstid på universitetet. Det är dock inga studenter här så jag passar på att blogga istället. Ni studenter som läser denna blogg kan ju ta till er detta inlägg särskilt, då det är skrivet på er tid!

Utanför fönstret passerar människor förbi - en del går långsamt och drömmande, en del har ett tydligt mål i sikte och går med raska steg mot det. Och så tänker jag: där passerar ett liv! Jag vet inte vilka människorna är, jag vet inte vad de tänker på - men när de passerar mitt fönster så passerar ett liv! Ett liv som mitt, fullt av drömmar, forhoppningar, rädslor, fördomar... - U name it!

Just nu sitter jag ganska säkert bakom en glasruta på ett mottagningsrum. Ingen av människorna som går förbi vet ens om att jag sitter och funderar på dem... Så jag kan ju komma på en massa saker om dem (om jag vill)
Typ såhär: Aha, välklädd kvinna, förtinånting, raska steg - hon är säkert en kvinna i karriären. och: Aha, man, femtio+ lodenrock skäggstubb och yllemössa - säkert en alkis!
Frågan är vad det ger mig - och nu spinner jag vidare på mitt förra blogginlägg.

Vissa av de här människorna som går förbi mitt fönster måste jag kanske möta utan en glasruta emellan ibland. Tyvärr vågar vissa människor inte mötas utan en säker glasruta emellan sig själv och den man möter. En glasruta av fördomar!
Man har helt enkelt bestämt sig för hur saker och ting förhåller sig innan man ens gjort ett försök att ställa en nyfiken fråga.
Jag tror att man mår bättre om man vågar vara öppen och inse att alla människor man möter är ett liv i sig självt och därför otroligt komplicerat och spännande - och alla dessa liv som jag möter kan berika mitt liv!!!

Så: våga vara en del av livet - sitt inte bakom en glasruta och titta på!

Buss å gran!
/Rev.D

En näradödenupplevelse...

Idag har jag upplevt våndan av att nästan kunna...

Normalt sett är det så att det finns tre tåtar i ett vägguttag, en svart en blå och en gröngul. Den svarta och den blåa är det ström i och den gröngula är jord. Döm av min förvåning när jag hittar en svart en blå och en RÖD tråd där jag skall koppla in min nyinköpta lampa...

Jaja, tänker jag och drar mig till minnes att röd var jord tidigare - och min kåk är ju ganska gammal... med skruvmejseln i högsta hugg kliver jag upp på stegen och tar mig an min lampinstallation. När jag tar i den röda tråden så killar det lite. En smart kille hade slutat där - inte jag!

Jag tänker, mitt dumnöt, att jag nog inte slagit av kontakten. Så ner från stegen kliver er Rev.D och går bort till kontakten och trycker in den, upp på stegen igen och flyttar undan den blåa och den svarta. Smärtan när jag fick en 220V-smäll fick mig att inse att den röda naturligtvis var en tändtråd. Min stackars son hoppade en halvmeter när jag hoppar ner från stegen och skriker: tändtråd! Tändtråd för h-e!!! Den underbara ungen fick mig tillbaka till verkligheten genom att säga: men pappa, är inte det ett fult ord?

Det fanns typ sju ställen där jag borde ha insett den röda trådens funktion, istället körde jag på - jag hade ju bestämt mig för att den röda tråden var jord!

Så vad kan man lära sig av detta? Förutom det uppenbara; att man skall veta vad man pysslar med innan man pysslar med det!!!

Översatt till livet i allmänhet: om man har bestämt sig för hur allt ser ut och fungerar så kommer man att få en smäll!

Puss på era smalben!
Eder elektrifierade
/Rev.D

Sitter och funderar såhär en fredagkväll...

Jag skulle partajat ikväll men det blev inställt på grund av en felbokad replokal... Istället fick jag skratta i en msn-konversation med en fantastiskt rolig människa. Jag är övertygad om att min fredagkväll blev mycket bättre även om jag hade tänkt den helt annorlunda.

Är det inte så livet fungerar? John Lennon sa: "life is what happens while you´re busy making other plans" (fritt citerat). Om jag tänker mig att jag skall göra si och så, tar livet en vändning och jag upptäcker att jag inte alls gör si och så utan istället ci och cå... och det är bra!

Ett gammalt ordspråk lyder: "när Gud stänger en dörr öppnar han (hon) ett fönster! Så tänker jag mig Gud! En Gud som vill mig väl! En Gud som inte vill döma och få mig att kräla i stoftet, utan en Gud som är som en snäll förälder som vill att jag skall må bra och utvecklas till en bättre människa...

Just nu åker jag liv... och det är skönt! Inte planera så mycket, inte styra upp tillvaron in i minsta detalj.

Jag tror att allt kommer att ordna sig till det bästa!

Pussåkram på er!

Tankar om ett hus med tinnar och torn!

Rubriken ovan har jag helt ohämmat stulit från min Rallykantor - tack för det RK!

Ikväll har jag haft en mycket trevlig upplevelse, att få fira en stilla och fri mässa (gudstjänst med nattvard) i vår lokala kyrka (det är alltså den som är huset med tinnar och torn...).
Vi testar en ny modell på gudstjänst som kallas "Enter - för dig som vill vidare". Såvitt jag vet är mässan ett hjärnbarn av nämnda Rallykantor och en av mina duktiga kollegor.

Men vilken fantastisk mässa det är! Ingen förberedelse, folk frågas innan mässan om de kan hjälpa till med något - och de vill!!!
Människor som nästan aldrig går i kyrkan blandas med sådana som nött kyrkbänk sedan de var späda barn... och alla får vara med - på lika villkor! Ingen kyrkiska som skapar barriärer, inga psalmer i tolvtonsskala, ytterst lite gregorianik. Och det blir så bra! Jag såg två personer gå från kyrkan med en tår i ögonvrån, en från min gospelkör - en riktig gammal kyrkråtta. Och en som jag vet har lite aversioner mot kyrkan. Båda berörda av samma gudstjänst.

Jag tror att vi har hittat något här! Något riktigt bra!

Detta var en riktigt bra dag! Sov gott!

Rev. D