Fick ett telefonsamtal nu ikväll... En vän till mig som förlorade jobbet för en månad sedan förlorade nu sin fyra månader gamla pojke... hans lilla hjärta slutade bara slå, sa doktorn...
Jag är så ledsen, jag är så arg! Jag hade önskat att det fanns ett svar, någon slags ljus i tunneln - men det finns det inte. Att påstå något annat vore just nu ett hån.
Du tappat ditt ord och din papperslapp, du barfotabarn i livet
så sitter du åter på handlarns trapp och gråter så över dig givet.
Vad var det för ord, var det långt eller kort
- var det väl eller illa skrivet?
Kom håg det fort förrns vi förser dig bort
Du barfotabarn i livet.
Just nu är jag ett barfotabarn i livet!
1 kommentar:
både du och din vän är i mina tankar... *krrrrraaaaam*
Skicka en kommentar